Vilken utrustning skall man ta med sig på en fotografering?

Allt man äger…

…eller kanske bara kameran och ett bra objektiv?

Det mesta styrs ju faktiskt av beställarens önskemål.

Inomhusfotografering

Ateljéfotografering

Utomhusfotografering

Livsstilsfotografering

Idag blir det nog bara kameran, två objektiv, reflexskärmen och så Frank förstås.

Det blir utomhusplåtning.

Hoppas att det finns skugga på tomten för mjuka fina barnporträtt.

Och så tar jag med mig huvudet fullt av idéer.

Ibland är det tillfälligheterna som gör det.

Jag älskar spontanitet.

Att greppa möjligheten när den far förbi.

Ibland planerar jag fotograferingarna, tänker igenom precis vilka bilder jag skall ta.

Skriver en lista.

Tar bilderna.

Men min roll blir mer som en regissörs. Jag ordnar, jag dirigerar.

Tar de bilder föräldrarna beställt.

Men så himla kul att bara släppa loss, följa barnet på deras upptäcktsfärd, ta glada bilder och ledsna bilder, jag underordnar mig barnet och hänger med på fototuren för att ta bilder.

Spontana bilder som går rakt in i hjärtat på betraktaren.

Glittrande ögon, bus i blicken.

Eller en liten blyg titt bakom en trygg famn.

En utmaning som jag gillar.

Tänk att få förmånen att få följa ett barns utveckling genom kameralinsen.

Jag har följt mina tre barn, kompisars barn och nu kompisars barnbarn och barnens vänner, men även släkt och andras barn. Många, många bilder genom åren.

Nu i sommar fick jag beställning på en fotobok om A:s första två år.
Vilken fantastisk present till far- och morföräldrar, till föräldrarna eller varför inte till barnet på bilderna.
En bok för både nutid och framtid.

En bok att spara och titta i många gånger.

Varför inte beställa en fotobok av Evas barnfotoateljé?

 4 månader

Idag regnar det. 

Jag är som de flesta andra. Älskar sol och blå himmel och vackert väder. Det är ju då man tar fram kameran för att fotografera. Fina färger, ljust och vackert. Bilder man blir glad av att se. Bilder som går att sälja. Bilder som blir tavlor. Bilder tagna i de sista solstrålarna.

Men….

Sol innebär också hårda skuggor om man fotar mitt på dagen och det gör man ju oftast. Kontrasterna blir hårda och fotograferar man människor är det stor risk att de kisar för solen.

Så varför inte göra tvärtom någon gång. Ta fram kameran vid regnväder, få mjuka, mustiga färger. Fånga barnens lek i vattenpölarna, låt dem kura ihop under ett stort paraply. 

Tänk bara på att skydda kameran från vattnet.

Synd att man inte kan beställa väder, för då skulle jag boka in en regnfotosession nästa gång jag har barnfotografering utomhus. Tänk vilka härliga bilder det skulle bli!!!

Ibland kan man behöva lite hjälp på traven. 

För några månader fick jag tips på kameradjur och efter mycket letande på nätet, hittade jag så Frank. Han bodde i USA och det fick bli en interkontinental beställning med båtresa över Atlanten. 

Och nu mitt i sommaren kom han så äntligen.

Frank har redan hunnit med att hjälpta till på en barnfotografering för någon vecka sedan och jag hoppas att det blir mycket jobb för honom framöver. Det är ju riktigt kul att ha en assistent med på jobbet.

Juli månad och sommarvarmt.

Smultron på strå.

Bad i vattenspridare.

Rinnande glass på hakan.

Sandslott och bara fötter.

Motiven är oändliga. Inspirationen flödar i takt med solen. 

Hoppas solen visar sig mycket.

Jag vill ha mycket inspiration och fotoglädje i sommar.

Som egenföretagare har man inte lika lätt att ta semester. Bokade fotograferingar mitt i sommaren, men jag jobbar med det jag älskar så jag ställer gärna klockan på ringning för att gå upp tidigt.

… och när jag har semester fotograferar jag :)

Streetphoto

Natur

Resor

Familjen…

Vilken skillnad det är på barn. Ena veckan är det fullt ös och andra veckan precis tvärtom. Vissa barn måste man fånga i flykten och andra vågar inte titta fram från mammas famn. 

Förra veckan fotograferade jag två små vilddjur på 2 och 5 år. Inte stilla en sekund och i synnerhet inte samtidigt. Det gällde att hänga med med kameran både fågel, fisk och mittemellan. Trots sol och nästan 30 grader varmt hittade vi både skugga och läskande god saft och det blev levande, härliga bilder på de båda bröderna. Så fulla av liv, skratt och bus.

Idag har jag precis kommit hem från en fotografering i ateljén. En liten tjej på knappt 2,5 år. Så söt och så fin och så blyg. Första halvtimmen gick åt att bygga förtroende, innan hon vågade titta på mig och le. Det är viktigt att inte ha för bråttom när man fotograferar barn. Det är ju så att fotograferingen är ju på barnens villkor. Mår de inte bra, blir det inte heller de bilder som vi önskar.

Köpte en DVD-kurs för några veckor sedan och i den fick jag lära mig att barnfotografering innehåller tre steg:

Skapa förtroende

Energi och nyfikenhet

Att bli älskad och omtyckt.

Idag fick jag erfara att precis så är det. Först få förtroende för att sedan se barnet bli nyfiken och få energi att våga. Till sist bli älskad. Fick både en hejdå vink från lilla V och sedan ett sms med meddelandet att hon sagt Eva hela vägen hem. Jag smälte :)

Tänk så många olika platser man kan fotografera på. Det är bara fantasin som sätter ramar för ditt skapande. Det enklaste är nog att fotografera i ateljén, där du själv bestämmer ljussättning och rekvisita. Fast å andra sidan är det ibland lättare att bara ge sig ut på stranden, i trädgården eller varför inte inne i stan för att fotografera. Förra veckan var jag i en koloni för att fotografera. Nästa vecka blir det ateljén och där emellan trädgården. Det är ju det som är tjusningen med mitt jobb; att byta arbetsplats och förutsättningar varje vecka. Nya utmaningar och nya fantastiska barn att träffa. Att mina arbetsdagar aldrig ser likadana ut.

I sommar har jag några barn och unga vuxna jag skall fotografera i miljöer. Industrimiljö, 50-talsmiljö, något vackert och romantiskt, kvällsljus på stranden och något som passar en 9-årig tjej. 

Jag har redan börjat fundera och planera.

Alice har hunnit bli 2,5 år. Det är inte klokt vad tider går fort. Drar mig till minnes första gången jag körde upp till Kristianstad för att ta bilder på den lilla nyfödda flickan. Inte anade jag då att jag skulle komma att dokumentera hennes två första år och inte anande jag vilka följder det skulle få.

Alice har inte varit det lättaste barnet att fotografera. Leenden har varit sällsynta och samarbetet obefintligt. Bara hon såg kameran, gick hon sin väg och vägrade vara med på bild. Jag har fått lära mig många knep för att få bra bilder på henne. Svårigheterna har blivit vardag. Kanske inte lika roligt för dagisfotografen som mötte ett motsträvigt, skrikande barn.

Idag har Alice fått konkurrens med lillebror, som också måste dokumenteras och när inte all fokus ligger enbart på henne, kommer de spontana leendena och skratten även när kameran finns med och det utan att jag behöver anstränga mig det minsta. Misstänker att hon kommer att bli en linslus om några år.