Juni är här och med den studentfester. I år slår vi alla rekord med fem nybakade studenter som skall firas, varav den ena är vår egen son. Naturligtvis skall festligheterna dokumenteras. Jag är egentligen ingen hejare på att ta de perfekta mingelbilderna. Som en fotolärare sade till oss elever en gång – visst kan jag ta bra bröllopsbilder, men jag är dokumentärfotograf och det är kanske inte just de bilder som brudparet vill ha. Tänk efter själva – vad är ni bra på att fotografera och vad är det ni kanske skall överlämna åt andra att fotografera. Mycket kloka ord och de har följt mig sedan dess. Mina mingelbilder från vår fest kanske inte får pris som årets bästa bild, men det är ändå viktigt att dokumentera och bevara för eftervärlden.

Däremot hoppas jag att mina porträttbilder på sonen blir precis så bra som mina krav ställer. Väljer nog ett fint ställe nere vid ån och så mitt objektiv ställd på 85 mm kort tele, så att bilderna får fin bokeh. Det vill säga, att bakgrunden blir så där fint suddig så att man bara anar den.

Vanliga porträttbilder och så några lite udda bilder.

Som i fjol när jag fotade den här unge studenten.

Vad är det för slags bilder man vill ha egentligen? Spontana, fria utomhusbilder, barnen i den vanliga vardagen eller med finkläderna på i en fotoateljé?

De allra flesta barnbilderna jag har tagit genom åren har varit spontana utomhusbilder eller som dokumentation inomhus. När jag bestämde mig för att ta porträttbilder på bebisar och barn för drygt ett år sedan, så bestämde jag mig också för att jag ville ha möjligheten att erbjuda fotografering i en ateljé. Nu kanske jag var lite feg och rusade inte iväg för att hyra en fotoateljé i stan, utan det blev istället ett rum i ett företagshus för kvinnor i Landskrona. 

Det tilltalar mig bättre att börja lite försiktigt och sedan arbeta mig uppåt. Det har sina fördelar och nackdelar att hyra rum på det viset. Jag är väldigt flexibel, men samtidigt så är det lite bökigt att alltid ha studion i bilen för att bygga upp varje gång jag får en bokning. Har en del rekvisita hemma och resten i ateljén. 

Men som det heter – trägen vinner 

och jag ser fram emot många nya små och stora kunder i min ateljé på Viktoriagatan 7 A i Landskrona.

Man säger att övning ger färdighet och visst stämmer det. Jag har fotograferat barn i 25 år, för så länge sedan är det jag blev mamma till en liten dotter. Många av bilderna jag har tagit är helt ok, en del har varit riktigt bra och många har jag naturligtvis förpassat till soptunnan. För så är det med bebis- och barnfotografering. Det gäller att ta många bilder varje gång. Vid senaste fotograferingen tog jag nästan 300 bilder på de två syskonen B och I, som kom till min ateljé i Landskrona. Kvar till visningen var ca 30 stycken, som jag tyckte hade det där lilla extra och som motsvarade mina krav på bilden och kundens önskemål. När jag fotograferar till kund,så är det ju deras önskemål som går först. Fast det roligt att överraska med bilder, som de inte hade förväntat sig och att det är just de bilderna de väljer  ut.

1988

2013

Tänkt vad tiden går fort!

Att ta bebis- och barnfoton innebär flera olika utmaningar. 

Först gäller det att få ljussättningen att fungera.

Därefter gäller det att  få de bästa bilderna på barnen jag fotograferar. Ledsna barn att bli glada, stillsamma barn att slappna av, allvarsamma barn att le. Men också att ta bilderna när barnen just är ledsna, stillsamma och allvarsamma. 

När jag sedan kommer hem väntar genomgång av alla bilderna, utplockning av de bästa för att sedan framkalla dem i Camera Raw och bildredigera dem.

Det är en glädje och utmaning varje gång jag träffar nya människor som jag får möjlighet att fotografera och bevara ett bildminne för framtiden.